Bestämde mig hux flux att börja blogga, mest som att ha det som en dagbok för mig själv. Är så mycket tankar och känslor som jag har svårt att få ut i ord. Men ska göra ett försök med att få ner det i skrift.
Skrev en del dagbok när jag var liten. Hittade det i en låda nu när jag flyttat, ska bli kul att läsa dom.
Att vara känslomänniska och en tänkare har både sina för och nackdelar. Hjärnan sover aldrig, tar mycket av energin. Och så har man sina downsvackor som kommer med jämna mellanrum. Som hänt nu igen. Antingen så tycker jag livet är underbart, minsta
lilla grej kan jag uppskatta då. Eller så är livet, jag skit. Ser ingen mening med nåt, är så tråkigt! Har känt på mig ett tag att jag kommer bryta ihop. Ikväll har jag gråtit många timmar, efteråt känner man sig ganska tom och det är skönt på ett
sätt. Jag och min sambo har pratat och nu ligger han och sover, själv sitter man på balkongen med en cigg och hör bilar på vägen längre bort.
Jag är 33 år och känner att livet bara flyger fram men jag är inte med på planet. Tänker mycket på min barndom, saker man skulle gjort och saker man inte skulle gjort. Hur hade livet blivit om jag hade tagit andra vägar och bla bla.. alltid haft mycket
tankar om döden.. Det har alla, ingen kommer ifrån det. Men det tar så mycket på mig och mitt liv och mina relationer. Har börjat prata med en psykolog igen. Kände att nu är det nog, måste ta tag i det en gång för alla. Jag vill inte bli äldre med
dessa tankar och känslorna som kommer med tankarna.
Om jag får frågan om jag hade fått chansen att leva om mitt liv så är svaret ja. Blir ledsen av den tanken.
Känner det är så skönt att träffat min kille, vi firar ett år på lördag och bott ihop i några månader. Han är bra på att prata som inte jag är och han stöttar mig och försöker se lösningar på saker. Han är så bra❤️
Nu måste jag ut med min lilla hund sen försöka sova!
Hoppas ja inte råkar fumla bort detta inlägget också🤪
So long!
1 kommentar(er)
